Att sälja sidor från en pocketbok

I nordvästra Laos finns det en ort som heter Huay-Xai. Många turister tar sig dit för att ta en slowboat eller en speadboat (beroende på reskassa och tid) på Mekongfloden söderöver till den pittoreska staden Luang Prabang. Slowboaten tar ett par dagar och flyter fram på Mekongfloden i ganska så maklig takt. De Laoiter som jobbar på dessa båtar ser till att det finns både det ena och det andra för de äventyrslystna turisterna att köpa. Såsom Mariuana.

Jag hade precis satt mig tillrätta för att börja läsa min bok som jag skulle alternera med att ibland titta ut över landskapet som sakta flöt förbi. Det var hus, risfält, skogar, övergivna båtar, skitiga ungar som badade, kvinnor som tvättade, män som rökte. Det skulle bli en lugn avslappnade färd trodde jag. Det blev det inte. När backpackergänget från mellersta England fick reda på att besättningen i princip gav bort mariuana blev det liv i luckan. Killen som satt bredvid mig hade en smärre ångestattack. Så mycket mariuana men inget rizla papper!! Det fanns en man ombord som hade papper med sig (förutseende minsann) men han hade inte tänkt att ge bort, han tog löjligt mycket betalt för varje papper och till slut så sa han att han ville ha resten själv. Nu började min ångestfyllda granne snegla på min bok. Och sneglade igen. Och till slut så tog han mod till sig och frågade om han fick köpa de sidorna som jag redan hade läst.

Generös som jag är så rev jag ur försättsbladen och gav det till honom och hans kompisar. Så rullade de sina joints och lugnet la sig över båten igen.

Kylskåpsdilemma

Tyckte inte jag hade nån riktig struktur i kylskåpet. Det stod mjölk varvat med tacosås och vitlök på hyllorna. Så nu har jag arrangerat upp allt i bokstavsordning. Ölen längst ner till höger, jämte ålarna och brännvinet nästlängst upp till vänster, till höger om arseniken.

Haha!!

En blogg!!!

Indien och Nepal

Ok, det blir ett snabbt inlagg i den har nastan doda bloggen. Jag ar i Nepal. Jag har varit i Indien. Indien ar ett javla skitland som bara snalrovar och pundare reser till.
Ni kanske vet hur det brukar se ut i asiatiska elstolpar? Det ar ett javla harve med ledningar, ser ut som varsta skatboet. Nar jag kom till Varanasi, pa vag till guesthouset jag skulle bo pa (som for ovrigt bedboddes mest av pundare med bruna tander, ja de far tydligen det nar de har rakt pa for mycket har jag konstaterat). I alla fall, vi kom akande, da ser jag jag att det slar stora lagor ur ett sant dar harve med elledningar pa en elstolpe. Det brann som fan! Under denna stolpa stod det ca 20 indier och glodde. Utan att gora ett dyft. Jag tycker det sager en hel del. En kvallstur pa Ganges for att se kvallscermonin var vacker. Pa tillbakavagen rodde gubbeb sa sakta sa jag hade simmat ryggsim fortare. Allt for att dra ut pa tiden for att fa mer pengar. For det var allt det handlade om i Indien. Att skinna en pa pengar. Hela javla tiden.
Taj Mahal var vackert dock.
Aktet nattag, vagade knappt ga pa toa pa 13 timmar for alla, till och med de jag delade hytt med, sa; Hall koll pa dina saker, folk stjal som korpar.

Sen kom jag antligen till Nepal da, detta land av vanliga, odmjuka manniskor. Vilken skillnad!

Bokade en 10 dagars trek till Annapurna Base camp. Mycket vackert, vi gick genom risfalt upp genom otroligt vackra rhodendron skogar och fick se nagra av Himalayas hogsta toppar i soluppgang.Detta var magiskt. Sedan kom vi langre upp och i lavinomraden. En lavin gick av nar vi precis hade gatt forbi. Och det skramde verkligen skiten ur mig!! Vilket ljud! Vilken kraft! Precis nar vi kom fram till guesthouset borjade askovadret…Och jag gillar inte aska i vanliga fall. Att vara pa 3000 meter over havet pa ett berg kandes inte battre… Men jag klarade mig fran det ocksa.
Nu har jag hafr nagra lata dagar i Pokhara, en gemytlig stad i Nepal. I morgon drar jag vidare mot Kathmandu for ett par dagar och sen far jag hem. For jag vill hem och ha fredagsmys!!

Sa dar, om nan fortfarande laser har sa fick ni en liten uppdatering.

Alltid rött, alltid rätt

För första gången i mitt liv har jag kokat och lagt in rödbetor. Det ni. Jag älskar rödbetor. Mera rödbetor åt folket.

Badsäsong?

Nu har badsäsongen börjat för vissa. Hur fan kan man gilla att bada badkar? Det är väl ändå nåt bland det mest meningslösa som  går att göra? Jag  försökte faktiskt vid ett flertal tillfällen när jag bodde i lägenhet med badkar för några år sedan. Först ska man spola upp en massa vatten som ska vara lagom varmt. Det blir det aldrig. Antingen lägger du dig i och vattnet är för varmt och du får en djävulsk hjärtklappning. Eller så är det för kallt. Då ska man fylla på med varmt. Så att man får hjärtklappning.

De två minutrarna som vattnet är lagom varmt, vad ska man göra då? Läsa, säger en del då. Men hur bekvämt är det då? Och hur blöt blir boken/tidningen? Eller så ska man ligga där i sin egen skit och ”ta ett glas vin”. Fy fan för vin.

Nähä, det där med badkar är inte min grej. Slöseri med resurser är det också.

Skäms på er alla ni badkarsbadare.

Det är någon på vinden

Jag tror minsann att det är en liten mus. Det är nåt som låter, kan det vara små fötter som tassar runt där uppe? Kan det vara någon som är intresserad av isoleringen? Kan det vara någon som kommer att tugga på min resväska som ligger däruppe på en hylla?

Kan det vara så att jag inte vågar gå upp och se efter?

Fundering

Vem är Majsan i Skövde?

Vem eller vilka gör flera sökningar om dagen på det och kommer till min blogg?

Jag bor inte i Skövde. Det är inte mig du vill ha tag på.

Orkestrar

Vistelsen i Marocko var bra på alla sätt och vis utom på en punkt. Jag hittade ingen orkester. Ett fruktansvärt bakslag för mig. Det innebär att jag måste hitta två på nästa resa. Hur ska det gå? Fattar inte tillverkar av souvenirer det stora i att tillverka orkestrar? Det ligger enorma pengar i det.

Svarta stenkörsbär…

…blir det om man översätter bandets namn till svenska. Det bandet vi var och tittade på igår. Det var en kväll utöver det vanliga, en kväll man får ta och plocka fram när inget roligt händer, när allt bara går på tomgång.

Tågresa med pitstop i Falköping, där vi kunde betrakta Mannen Som Kunde Sova Varsomhelst och Bosse Bildoktorns bror. Sedan ett tappert försök in i första klass kupén vilket inte riktigt gick hem hos Farbror Konduktörn. Stimmande efter rätt spårvagn framme i Göteborg. Stress till rummet, fram med alla ingredienser för en överskningsdrink till Pelle. Denna gången blev det en Pina Colada. Det är inte alltid det finns rockdrinksattiraljer hemma. Tjuvåkning på spårvagn och promnad runt nån park. Väl inne på stället oväntat möte med en ”halv”släkting som har stor plats i mitt hjärta, fast vi träffas så sällan.

Sedan en grymt bra konsert och jag hade bara ögon för Världens Bästa Trummis, John Fred Young. Eller John Fogerty som jag sedan döpte om honom till. Del av setlist (den viktigaste delen) snoddes, låååååååång fotosession och framför allt, jag fick tillfälle att be John Fred om ursäkt för mitt dåliga beteende förra året vi träffades. Nu känns våran relation mycket bättre!

Hittade sen en pub med mer folk på scenen än vid borden där vi kunde sitta och gapa på sångerskan (som verkade uppskatta lite respons från publiken). Nattamat och taxifärd i Pakistanskt tecken och sedan godnatt.

Morgondimman låg tät i rummet på morgonen. Tyvärr var den inte helt luktfri. Frukostbuffé  med 100 Italienare som inte fattade att man kunde sitta vid borden och äta, utan stod runt buffén och åt vilket gjorde det svårt för oss att komma åt.

Inköp av bröllopspresent (avgjutningskit för manligt könsorgan) och sen tågresa hemåt. Vi hade gärna åkt till Sköööööööööööööööööööööööövde, men vi struntade i det.