Hoppa över navigation

I nordvästra Laos finns det en ort som heter Huay-Xai. Många turister tar sig dit för att ta en slowboat eller en speadboat (beroende på reskassa och tid) på Mekongfloden söderöver till den pittoreska staden Luang Prabang. Slowboaten tar ett par dagar och flyter fram på Mekongfloden i ganska så maklig takt. De Laoiter som jobbar på dessa båtar ser till att det finns både det ena och det andra för de äventyrslystna turisterna att köpa. Såsom Mariuana.

Jag hade precis satt mig tillrätta för att börja läsa min bok som jag skulle alternera med att ibland titta ut över landskapet som sakta flöt förbi. Det var hus, risfält, skogar, övergivna båtar, skitiga ungar som badade, kvinnor som tvättade, män som rökte. Det skulle bli en lugn avslappnade färd trodde jag. Det blev det inte. När backpackergänget från mellersta England fick reda på att besättningen i princip gav bort mariuana blev det liv i luckan. Killen som satt bredvid mig hade en smärre ångestattack. Så mycket mariuana men inget rizla papper!! Det fanns en man ombord som hade papper med sig (förutseende minsann) men han hade inte tänkt att ge bort, han tog löjligt mycket betalt för varje papper och till slut så sa han att han ville ha resten själv. Nu började min ångestfyllda granne snegla på min bok. Och sneglade igen. Och till slut så tog han mod till sig och frågade om han fick köpa de sidorna som jag redan hade läst.

Generös som jag är så rev jag ur försättsbladen och gav det till honom och hans kompisar. Så rullade de sina joints och lugnet la sig över båten igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: