Månatliga arkiv: augusti 2009

Det gillar jag. Grejer som bara har glömts bort. Övergivits. Varför, undrar jag. Vad hände. Vad finns det för historia?

IMG_0629

IMG_0638

Söndagen ägnades åt vandring. Ordentligt. Här görs inga halvmesyrer.
Jobbarkompisen och jag påbörjade vår vandring kl 10.00 på förmiddagen och nådde vårat mål kl 19.00. Samma dag i allafall, så det var ju bra.
Vi räknade ut att vi måste ha gått ungefär 3,5 mil.
Idag har jag haft ont i vaderna.

Årlig träff med ”de fyras gäng”, vi fyra tjejer som hängde ihop i vått och torrt i skolan. När vi träffas är det bara som om nån har tryckt på paus sen sist. Tjötet börjar där det slutade för ett år sedan. I år var vi här hemma hos mig så det blir lite att greja med. Mat till exempel. En av tjejerna är sjukt kräsen och en är sjukt matglad. Dessutom var en gravid också, så det tog lite planering med vad som skulle bjudas på.

Dan innan deras besök  hade jag dessutom fått sex kubikmeter ved som skulle in i vedboa. Som tur är har jag fått in det nu innan regnet. Sen måste jag ju träna också! Det här håller ju inte! Ska ju bestiga berg snart!

Det pågår ju ett världsmästerskap i friidrott för tillfället. Vill man se på skrev, så ska man kolla herrarnas 100 meters lopp. Framifrån. I slow motion.

Hur blev det här en vindruvsblogg, från att ha varit en snoppblogg?

Varje dag..i en månad. Jag har inte skött mig. Så bara därför blir det ett par dagar till. Ok? Nu börjar vindruvorna i växthuset att mogna. Jag älskar vindruvor!
DSC00565

Har faktiskt pallat vindruvor från mig själv i växthuset. De är inte riktigt färdiga än, men lik väl förbannat måste jag ta några halvsura varje gång jag är där ute.
Trött idag. Och ont i huvudet. Tror det är åskan som påverkar mig.
Godnatt.

Följande utspelar sig.

Kille ~25 år ska sätta sig vid sitt skrivbord, utbrister med skräck i rösten ”Åhhh, kolla vilken äcklig tusenfoting!!! Fy, usch vad äcklig!” På golvet irrar det omkring en tusenfoting, ca 1-2 cm lång. Genast anländer nyfiken yngre man ~31år och nyfiken äldre man~55år. Snart ansluter sig mannen som har sitt skrivbord närmast tusenfotingen, ålder ca 33.  Alla fyra står och glor som förhäxat på mångfotingen. Ingen gör nåt. Någon säger ”Trampa på den, döda den!” Ingen gör nåt. Den fot som är närmast en dödsdom för det förvirrade djuret vågar inget göra. Alla står och glor.  Han vars golvyta nämnda djur ockuperar en liten, liten del av vågar inte sätta sig och börja jobba. Detta pågår i ett par minuter. Det talas om en annan gång när vi hade en tusenfoting irrandes på golvet. Ingen gör något. Jag måste lämna ett papper på hans vars skrivbord det inte går att sitta vid. Jag har öppna skor på mig, tusenfotingen håller på att krypa in i min sko medans jag står där. Männen ojar sig, ropar ”Akta dig, den kryper in i din sko!!”

Jag är fullt upptagen med att fördela vissa arbetsuppgifter och prata i telefon.

Ingen av männen gör nåt.

Mitt telefonsamtal är slut, jag avbryter mitt arbete, tar ett papper, hukar ner på golvet, får upp djuret på pappret, går till fönstret, öppnar det och släpper ut djuret i frihet.

På söndag har jag fullföljt mitt löfte, då har jag bloggat en månad. När jag började blogga för ett par år sedan fanns det hur mycket som helst att skriva om tyckte jag.  Nu finns det knappt nåt. Var sak har sin tid. Och för mig är det nog ofta så.

En stort antal semesterfirare har återvänt till jobbet idag.

Bla..bla…bla….bla….autobahn….regnat….bla….bla…..bla….tjock……bla….bla…..bla…..Öland…….bla….bla……dåligt väder…….bla…bla…….varit hemma……blaa……bla…….