Hår?

Drömtydare, träden fram och analysera denna dröm jag drömde härförleden natt.

Jag och ett gäng kompisar var på den årliga fantastiska rockfestivalen sweden rock. När jag skulle göra mig iordning till mitt vanliga festivalsnygga jag, upptäckte jag att det var inte mitt hår jag hade på huvudet. Det var någons annans, rött och stubbat! Plötsligt kommer det en människa som påstår sig ha mitt hår. Det ser för jävligt ut. Som om någon sjuåring har klippt det. Nåja, lätt förtvivlad finner jag mig i detta, tar på mig en kort jeanskjol och noterar att jag är helt jävla luden på innanlåren. Det skulle liksom inte ens gå att raka bort det, man skulle behöva en häcksax. Men jag skiter i det. Tänker inte ens att jag kan ta mig jeans, nä kjolen får vara kvar på så alla kan se detta håriga helvete.

Jag har nån hårhangup?

Jävligt mäktig

Jag är grym. Så jävla mäktig. Jobbets julfest ikväll. Det är ett party nere på gatan och jag ska inte gå. Jag och Nala ska se På spåret, för det är det bästa programmet som finns!

Korkade människor!

Herregud, folk verkar ju för fan gå på vad som helst. Nä, jag har inte tänkt att skicka mailet vidare efter denna saknade flicka. För hon verkar ju inte vara saknad, eller hur??

Frukt och grönsaksstund!

Ett stopp längs med vägen i Tanzania.

Månadens uttryck

Det började med att Anna och Chrille hade problem med sitt bredband hemma. Teknikern som var hos dem sa vid upprepade tillfällen ”att det krabbade”. Anna och Chrille har en tendens att hänga upp sig på uttryck och härmar med glädje dylika som de tycker är roliga. Det har inneburit att krabbandet har spridit sig likt den ryska kungskrabban i bekantskapskretsen. Kom ihåg, närsomhelst att du tycker att saker och ting flyter på bra, så kan det börja krabba!

Minnen, minnen

I mångt och mycket är jag fortfarande kvar i Tanzania. Det var väldigt vad det var svårt att släppa det. Undrar just om de här post-semester-dipparna blir värre för varje resa? Ska man skita i att resa bara för att undvika att bli deppig när man kommer hem igen? Här kommer ett par kort från Zanzibar under tiden vi funderar på det. De är tagna precis när solen håller på att gå ner, när den heta dagen förvandlas till en ljum kväll. När restaurangen håller på att förbereda för middagsgästerna, när man kan köpa en pina colada och smutta på när man ser solen dyka ner i havet. När skinnet stramar och hettar efter sol och efter att ha legat i och simmat och plaskat i ett riktigt salt hav.

Vilda och tama djur

Exet har begett sig till det innersta Afrika för att se de dimhöljda begens gorillor. Avundsjuk? Jag?

Nänä, under tiden har jag ju fullt upp med en annan typ av djur. Nala är här och regerar under tiden, därav mitt dåliga uppdaterande på bloggen. Men idag passade jag på att ta ledigt, man kan ju behöva det efter en händelserik helg med Pelle i Göteborg. Så då blev det långpromenad i snön, såhär fina var vi då.

Det blir inte så mycket bättre än så här

Läs om helgens bravader här. Pelle sammanfattar bättre än mig. Ett kort på mig och den omtalade trummisen och basisten kan jag bistå med. the Majsan way är alltså att först håna en jävligt bra musiker och påstå att han är lite korkad bara för att han spelar trummor, dra några dåliga skämt och sen gå därifrån. För att fem  minuter senare ångra sig och gå tillbaka för att be om ursäkt för sitt dåliga uppträdande. Men så ledsna ser de ju inte ut.

Ibland blir det små

kort och ibland blir det stora.

På begäran.

Stonetown på Zanzibar är känt för sina väldigt speciella dörrar.

 

Därför vill jag ha en målning på en sådan.