Månatliga arkiv: oktober 2008

Mitt humör har följt omx-index de senaste dagarna. Upp och ner, upp och ner. Har blivit så förbannad på en del saker så jag nästan har vibrerat.

  • Med risk för att verka tjatig, men ska jag köpa hus och kunna resa lite så blir jag tvungen att sanera ekonomin lite. Har sagt upp det totalt meningslösa tv abonnemanget. Herregud, jag tittar ju knappt aldrig på tv. Och om jag gör det är det kvalitetsprogram på ettan eller tvåan, typ morgonsoffan. Och de sänds ju ändå på nätet, så jag kan slänga ut hela eländet egentligen. Nåväl, tänkte jag skulle kolla upp om det gick att få billigare bredband genom att välja en lite långsammare uppkoppling. Jag betalar 309 i månaden i dag för det jag har. Då visade det sig när jag surfade in på leverantörens hemsida att den uppkopplingen jag har kostar idag nästan 100 kronor mindre i månaden. Men vaaaa faaaan, tror de att jag vill betala mer än andra?? Går de ut med erbjudande får de väl FÖR FAN se till att befintliga kunder får det nya, lägre priset också eller????? Gaaaaah, jag var så förbannad när jag ringde.
  • My space. Vad är det för en jävla skitsida egentligen? Tar ju sju svåra år att komma in på sidorna där. Sidor som är tre kilometer långa och fulla med en massa ”Tack för adden” Tack för adden” i all evighet. Är det nån tacksägelsesida det där?
  • På korkade blondiner. Som inte kan hålla sig från att maila till sådan de inte borde maila till.
  • Att jag inte får lyssna på Glasvegas.

Smurfen var också i Stockholm, hon hade tagit Blå Tåget från down south för att umgås, sjunga allsång och kasta upp trosor på scen. Vet inte om hon vill umgås mer med mig, för det första jag sa när vi möttes var ”Vad konstig du ser ut?”

Det är ju fan att munnen är snabbare än hjärnan.

Varför jag tyckte hon såg konstig ut? Hon hade glasögon på sig.

Har varit på vift igen. I Stockholm. För att se Thåström. Det var rätt bra. Det var naturligtvis sjukt bra. Sen är det ju alltid lika roligt att träffa de där ungtupparna.

Snålröven var framme när jag skulle boka någonstans att bo, så det blev del i en hytt på någon typ av vandrarhemsbåt. Delade hytt med ett psyko som läste Danielle Steel böcker och sprang ut och in i hytten halva natten. Första halvan vet jag inte vad hon gjorde, för då var jag inte där. Jävla människa, tända lampan, släcka lampan, prassla med påsar, in och ut genom dörren. Lägga sig fullt påklädd på sängen i tio minuter, sen ut igen. Och detta var alltså mellan fyra och nio på morgonen.

Min slutsats är, läs aldrig Danielle Steele böcker. Eller dela åtminstonde aldrig hytt med någon som gör det.

Till saken hör att det fanns även två tyskor i hytten, de sa inte ett jota. Två lågmälda tyskor alltså. Mycket märkligt.

För tillfället råder högtryck i mitt liv. Jag hinner inte (läs, jag tar mig inte tid) att sitta vid datorn och skriva en massa dravel. Men när jag ändå tar upp det, en av de värsta meningarna jag vet är ”Jag hinner inte” eller ”Jag har inte hunnit”. Allt handlar om att prioritera, det man vill hinner man. Folk är (i regel) inte så förbannat upptagna att de måste säga hela tiden att de inte hinner. Då ljuger de. Jag gillar inte folk som ljuger.

Men annars var jag och såg Hellacopters på deras avskedsturné igår. Innan konserten var vi hemma hos nån Pelle. Det fanns även en tredje person med i gruppen. Han gick på toaletten hemma hos Pelle och var där inne i två timmar. Ungefär. När han sen kom ut förstod jag att det inte skulle lukta så gott därinne så jag fick bränna av en 10-15 tändstickor innnan jag gick in. Men det som verkligen gjorde hela min kväll, det var att han hade tillbringat två timmar där inne med att försöka bli av med korkskiten, även kallad flytaren. Och misslyckats. (Ja, jag vet att jag har länkat till den innan, men den är hysteriskt rolig.)

Se, det blev ju bara skit när jag skulle skriva ett inlägg ändå.

Stonetown på Zanzibar är för det första en av de snårigaste städer jag har varit i. Jag skämtar inte, det var som att gå inne i en gigantisk labyrint. För det andra är det en stad med många muslimer i. När vi först anlände i stan var det ramadan, vilket innebär (för muslimer) att man inte får äta och dricka (eller röka och ha sex) under dygnets ljusa timmar. Det är inte alltid så lätt att komma ihåg (att man inte får äta alltså) så vid ett tillfälle åt mitt resesällskap en banan när vi snurrade runt bland gränderna, vilket hon direkt fick en reprimand för.

Men efter regn kommer ju sol, så det festades ganska ordentligt när det väl var över. Och naturligtvis skulle vi ranta iväg till stora feststället. Det var ett gammalt hotell som var omgjort till disco. Ok, det låter ju schysst, eller hur? Om det nu inte hade varit för den tre meter djupa poolen i mitten på hela stället. Den tre meter djupa poolen utan vatten. Som endast var avspärrade med ett litet rep i knäveckshöjd. Sådant där gör mig så nervös i och med att jag är så snubblig och klantig. Höll mig på behörigt avstånd från poolen (och öl) hela kvällen av rädsla för att snubbla i. Stället var mer eller mindre utomhus, bara tak över. Längst bort på stället såg jag en liten mur som vette mot havet. En paus i allt dansande och festande behövdes. Vi gick dit och satte oss. Jag vände mig om för att se hur långt ner det var till vattnet. Jodå, det var ebb och cirka fyra meter ner till marken.

Med jämna mellanrum måste man få en dos helgalen film i sig. Därför var det dags för Smala Sussie igår igen. Den är så sjukt, hysteriskt bra. Kanske det krävs en speciell sorts humor för att uppskatta den (lätt störd). Men jag älskar den.

Nu undrar jag bara, vad fan sysslar Ulf Malmros med nuförtiden? Blev inte han nedslagen på nån premiär och sen har man inte sett till honom?? Kom fram nu! Gör mer film! Jag kräver det!

Har dragits med en sträckning eller nåt på baksidan av låret sen jag började springa som en idiot inför Kilimanjaro bestigningen. Satte det dock i samband med att mina skor kanske var utslitna. Åkte till sportbutiken idag för att köpa nya. Och de är inte billiga. Men försäljaren där inne sa att det är inte vanligt att man får ont där när skorna är utslitna. Han bad att få kolla på dem. Sprang ut i bilen för att hämta dem och hör och häpna, han sa att de INTE var utslitna, att jag INTE skulle köpa nya skor. Han gav mig istället tips på hur och hur ofta jag skulle springa för att slippa bekymmer med låret.

Visst blir man glad?

Det bara tog slut. Alla idéer, alla uppslag till roliga och intressanta inlägg. Så kan det vara när man går in i bloggväggen. Kan ha haft nåt att göra med den djävulska hostan som har hållit mig vaken på nätterna sista veckan också. Jag är slut. Men nu börjar hostan ge med sig.

Annars handlar det mycket om husköp nu för tiden. Det blir väl till årsskiftet.

Var ute och kollade på andra hus som var till salu och hittade detta som ligger på min kommuns gräddhylla. Kolla bilderna hur det ser ut invändigt. Mina tankar gick direkt till Gökboet och psykavdelningar på sjukhus. Tvi vale för alla de där vita väggarna!!

Det är helt obegripligt med vilken balans människorna i Tanzania bar allt på huvudet. Jag menar verkligen, helt otroligt. Stora spannar med vatten, väskor, stora travar med ved. Allt! Allt!! Tänk er en dag i en helt vanlig stad här i Sverige fast alla skulle bära sina handväskor på huvudet. Huvudväskor då alltså. Vilken syn om jag imorgon seglade in på jobbet med min väska på huvudet. Visst skulle jag göra succé/bli idiotförklarad?