Månatliga arkiv: augusti 2008

Här är de! Nu ska jag gå ut och köra in all ved. Har ni lite tid över så ta med en skottkärra och kom hit vetja.

Idag har jag och alla som ingår i min bostadsförening (ett antal grodor, något större antal getingar och ännu ett något större antal flugor) haft trädgårdsdag. Vi (mest jag) har klippt gräs, trimmat gräs och slutligen räfsat upp gräs. Ett antal latgrisar har stått på andra sidan vägen och glott lite slött på oss. Sen kom min mycket efterlängtade vedleverans. Fyra kubik björkved.

Det ska meddelst skottkärran förflyttas till vedskjulet på baksidan av huset. Det är det lilla röda huset, inte det genomskinliga. Det är växthuset. Jag behöver inte trycka in veden genom den lilla luckan nere i vänstra hörnet, det finns en dörr på andra sidan.

Inne i växthuset växer det bland annat vindruvor och gurka.

Lagom, Majsan, lagom är bäst. Ok, så jag har väl sprungit kanske aningens för mycket. Ok, så jag har väl problem med en muskel på baksida låret. Men det skulle jag aldrig berätta för någon. I smyg var och köpte antiinflammatoriskt gegga på apoteket idag för att lindra det lite. Nu är det stillhet till avresedagen som gäller. Inga fler löppass. Möjligtvis lite promenader. På ett par mil.

Två dagar kurs med sådant som egentligen övergår mitt förstånd tar på krafterna. Mindrevärdskomplexen är enorma bara för att alla andra har någon form att teknisk utbildning. Jag är ju för fan bara vårdbiträde. Men så märker jag, de nyutexaminerade från 100årig teknisk högskola på 30 000 poäng har svårt att hänga med också. Till och med så att jag räknar ut vissa grejer lite lättare, lite snabbare… Inte så att jag blir skadeglad, jag bara inser att jag inte är fullt så korkad som jag tror.

Kursledaren är i princip helt humorbefriad. Han mäter upp saker i sitt jobb. Krångliga, komplicerade saker. Jag fantiserar om att han mäter upp grejer i tusendelar och tokrunkar när han får exakt rätt på alla decimaler. Det hela känns väldigt åttiotal. Vi tittar på overhead. Det rullas in en hög vagn med en tv på. Direkt förflyttar jag mig till mellanstadiet, min röda hästtröja och dags för Stenmark att åka slalom. Alla ungar som ljus för att se de där spännande minutrarna när han swischade ner för en backe. Det här blir dessvärre inte lika spännande. Vi får se olika videofilmer. Alltså, videofilmer. Även videofilmerna är från åttiotalet. När varje litet kapitel är färdigförklarat spelas det en liten truddelutt som låter som introt till Dallas. Jag fantiserar om att han ska ha blandat ihop banden med sina egenhändigt inspelade sexfilmer. Kanske till och med sådana som han spelade in med en superåtta kamera och sen lade över på videoband. Men nej, hur kan jag tro nåt sådant om Mr Measurement? Han har koll på sakerna. Vi fortsätter att räkna, kolla på overhead och video. Eftermiddag dag två är jag nära ett sammanbrott. Nu har jag varit koncentrerad åt helvete för länge. Det bara spritter i mig. Det bubblar med jävelskap ur öronen på mig. När han till slut frågar om det är något vi undrar över kan jag inte låta bli, utan frågar ”Skulle du kunna ta allt från början igen?”

Han fattar inte att jag skämtar.

Nu har högbyggandet börjar. I min hög så här långt ligger; passet, compeed, malariatabletter, gula vaccinationsboken, handdesinfektion, liten flarra linsvätska och registreringsbeviset på bilen.   ???? Nä, nu är det något som inte stämmer.

På tal om högar, det är någon som har varit och bajsat på baksidan av huset?? Ibland (läs alltid) så glömmer jag att stänga grindar, fönster, ytterdörrar så det går väl folk ut och in här dagarna i ända. Men vem fan har smitit in och bajjat på baksidan? Det finns cirka 52 hundar i grannhuset, de är ju jävligt misstänkta i det här skedet av spaningsarbetet. Återkommer i ärendet.

Nu kunde jag skriva om hur mycket jag har slitet i trädgården idag. Om hur ont i armar och axlar jag har. Och hur jag sen gick ut i skogen för att kolla efter svamp, men blev så trött så jag var tvungen att stå och vila mot ett träd av ren utmattning. Men se, det gör jag ju inte. Utan nu skriver jag om vilket mastodontarbete jag ska tillbringa kvällen med. Nämligen göra en best of med Thåströms alla alster för att få över Pelle på vi-som-älskar-stornästa-däppråkkare-sidan. Wish me luck.

Ojoj, vilken fredagskväll! Man kan lita på Dregen och c:o. Det blir alltid ös. Kvällens höjdpunkt var nog ändå att se Världens Bästa Anna med ordentlig bula på magen (det är inte bara en där inne, det ska bli tvillingar) stå och tokdigga. Det kommer bli ett par riktiga rockers av de där bägge.

Även jag har nu blivit invigd i backrullningens spännande värld. Helt utan skråmor kan tilläggas. Kvällen avslutades med ett par varv på stan och sedan bilfärd hem med allsång och ett jävla tjatande om hur man uttalar min adress.

…ingen neråtsång av Joakim Thåström

En del faller vackert.
En del faller hårt.
En del faller alltid,
alltid ner i hål.

En del hittar inget.
En del de hittar allt.
En del hittar bara,
sån’t som inte räknas alls.

Jag vet du lever mitt i bland.
Fast mitt i ingenstans.
Mitt i allt det där,
du försöker ge ett namn.

Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blitt för trång.
Jag vet att du försöker,
flyga bort nånstans med dom.

En del kutar runt,
i stora svarta nav.
Och hur de kommit minns,
minns de inget av.

En del lever sitt liv,
högt upp på en piedestal.
En del lever sitt,
bara för att rasa av.

Jag vet att du ser bilder,
i ditt huvud som gör ont.
Jag vet att du ser bilder,
men skit i allting sån’t.

Jag vet du klättrar väggar,
som du inte trodde fanns.
Just när du trodde allting,
hade fallit ner på plats.

Men det här är inget sån’t.
nej, det här är inget sån’t.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om.

En del plockar vingar,
från änglar som de mött.
En del plockar sina,
från insekter som dött.

En del lär sig ljuga,
en del de blir soldat.
Men vem av dem är du,
vem av dem är du idag?

Du som aldrig skulle bli,
som de andra va’.
Du som aldrig skulle,
ha några gudars svar.

Ikväll spelar allt,
allt sån’t ingen roll.
Ikväll, ikväll, ikväll,
är det inget sån’t på gång.

För det här är inget sån’t.
Nej, det här är inget sån’t.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om.

Om du har ont när du springer, fortsätt för fan inte att springa då. Idiot.

Ponera att person A är singel och träffar person B som har ett förhållande. Ponera att de blir väldigt intresserade av varandra. Ponera att person A misstänker att den kommer bli kär. Ska person A avbryta kontakten då för att skydda sig själv, för att sannolikheten att person B kommer att lämna sitt förhållande är försvinnande liten?

Detta är helt taget ur luften och har inga om helst kopplingar till nu levande personer. Vare sig A eller B.