Det är självvalt. Det är självvalt. Jag sitter här och det är självvalt. Semestertider kommer till mig också vad det lider. Ljussensor hit och nödljusbelysning dit. Nä, det donet är inte strömförsörjande. Lille sommarjobbaren ska underhållas med jobb. Det är självvalt. Där kraschade ritprogrammet och jag hade glömt att spara. Börja om från början, börja om på nytt. Igår morse vaknade jag av en mardröm. Jag hade tänkt att kolla vad min vilopuls var på morgonen (skada man får av för mycket träning). Den var typ 200. Igårkväll hördes det mystiska ljud någonstas i huset. Efter det att jag hade sett en engelsk deckare. Någon ville röva bort mig. Det ville inte någon. Det var en gigantsik nattfjäril som slog på fönstret och vill ut. I förrgår noterade jag ett gäng inkräktare på huset. De höll på att bygga eget hus. I stuprännan. Det var ett gäng Vespidae. Det är latin. Jag fick fejka ett skyfall så hela skiten sköljdes bort. Jag kommer aldrig mer att öppna en bok av Camilla L*ckberg. Ibland när jag sitter och lyssnar på någon som jag anser vara väldigt egofixerad brukar jag räkna hur många gånger den säger “jag”. Jag har skrivet jag många gånger i detta inlägget. Det är självvalt. Jag får skriva vad jag vill. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag.