Jag har aldrig, aldrig sett mig själv som envis. Envisa människor är sådana som tvingar på andra människor sina åsikter och sitt liv och är allmänt jobbiga mot omvärlden tycker jag.
Men idag slog det mig, fy för i helvete vad envis jag är. Mot mig själv. Jag ger mig själv ett beting, sen ska jag jävlar i det bara göra det. Herregud, tack och lov att denna envishet bara är mot mig själv. Annars hade jag nog kunnat betraktas som en diktator.
