Arkiv
- oktober 2009
- september 2009
- augusti 2009
- juli 2009
- juni 2009
- april 2009
- mars 2009
- januari 2009
- december 2008
- november 2008
- oktober 2008
- september 2008
- augusti 2008
- juli 2008
- juni 2008
- maj 2008
- april 2008
- mars 2008
- februari 2008
- januari 2008
- december 2007
- november 2007
- oktober 2007
- september 2007
- augusti 2007
- juli 2007
- juni 2007
- maj 2007
- april 2007
- mars 2007
- februari 2007
a
Dagliga arkiv: juni 23rd, 2008
Det var en sån där måndag, ni vet. Telefonen fick ett frispel, det ringdes hit och dit, frågor om det ena och än det andra. Danskar som ringer fast de inte får. Ja, det är så, de får egentligen inte ringa direkt till oss, men se det skiter de i.
Och på tal om skit, då dök den upp. Från en jobbarkompis som var bekymrad för att han inte hade hört mig skratta på ett par timmar. Har ni ingen kiss & bajs humor, bry er inte om att klicka.
Då har jag hunnit med att se två nya filmer. Igår såg jag 3:10 to Yuma. Western är väl inte den genren som tilltalar mig mest, men det var på uppmaning av Pelle som jag tvingades se den. Och där ser man igen, det var en riktigt bra rulle! Russell är ju alltid Russell, men jag blev nog mest imponerad av Christian Bale. Han är riktigt grym! Bra film, spännande och med ett moraliskt dilemma genom hela filmen. Helt klart fyra majskolvar.
Den andra filmen jag såg var en kortfilm som jag hann att se i morse innan helvete bröt lös på jobbet. Plotten verkade vara tre något mer än lovligt salongsberusade personer om är på väg hem från en midsommarfest. Inne i samhället (efter en lång promenad) kommer de till en ganska brant gata. Och det vet ju alla hur jobbigt det är att gå nedför. Så då kommer en av de tre (den rödhåriga kvinnan) på den geniala idéen att de kan ju rulla nedför istället. En av de två männen är lättledd av hennes skönhet och hänger på. Den tredje, något skeptiske mannen, förevigar det hela med sin mobilkamera. Två idioter lägger sig raklånga och rullar nedför backen. För övrigt är det helt tyst i samhälle. Gryningen är på väg, fåglarna börjar kvittra. Det som bryter tystnaden är gapflabbet från två galna personer. De är dessutom mina vänner. Fattar ni hur jag har det eller?
