Hittills har väl veckan varit sådär. Har varit lite ledsen för att vad jag trodde var ”the-man-of my-life” inte har hört av sig. Helt utan förklaring. Lustigt men jag har verkligen haft ont i hjärtat. Men hjärtat är ju bara en muskel som pumpar blod och ändå har jag känt smärta (på något diffust sätt) där. Konstigt, eller hur?
Sen har det varit en vecka då folk har lagt sig i en massa som de inte har med att göra. Kan inte folk engagera sig i biståndsarbete, knyppling eller klippa mattrasor istället för att ha en jävla massa åsikter om andras privatliv?
Folk som har korsat min väg har inte visat sig från sin bästa sida denna vecka.
Men det då man upptäcker dem. De riktiga vännerna. De som alltid finns där. De som man kan skratta och gråta ihop med. De som får en att känna kärlek i hjärtat.
De som kommer hit ikväll.
Glad midsommar på er, och simma lugnt där ute!
