Med fläkt av semestrar i tropisk värme

Det har varit varmt i helgen. Det har varit varmt i mitt sovrum. Sent på natten mellan fredag och lördag så slog det mig, jag har ju för sjutton en takfläkt i taket. Den satt här när jag flyttade hit. En gammal 80tals relik. Jag har mest ignorerat den, och velat skruva ner den. Den är av kombimodell, lampor inklusive. Lampor alltså, en stor nertill i mitten, och så några lampetter på det. I frostat glas. Hela skapelsen är i vitt och mässing. Ja, jag sa 80tal.

Den kommer att få sitta kvar. För när jag väl fick igång den, fläktade det så skönt. Det påminde mig om så många nätter på semester i hyddor på tropiska stränder. Där takfläkten eller golvvarianten (inte att förakta) svalkar lite och för in doften av hav och grillad mat i ens bungalow.

Den här funkade dessutom hela natten, vilken lyx!

 

Ms punka

Framdäcket på cyklen har betett sig konstigt det sista, det har det. Har misstänkt pyspunka och som den optimist som man ändå är så tror man att saker och ting självlagar sig. Det fixar sig nog. Eller det kanske inte är ett tecken på optimism? Det kanske är ett tecken på lathet, helt enkelt. I allfall begav jag mig ut på cykeltur i dag igen. Hade tänkt att spana in ett gäng nykläckta kattungar hos en kompis. Ungefär när jag är som längst hemifrån och som längt till henne så händer det naturligtvis. Pssccchooof. All luft i framdäcket försvinner. Så liksom när jag fick punka på bilen i vintras, så var det enda som flög genom huvudet på mig; måste stanna, måste stanna. Tvärnit grande, alltså. Med påföljd att jag i princip står på näsan och får ena pedalen hårt inkört i innanlåret. Jag får lätt blåmärken. Jag lämnar den kortkorta kjolen hemma på Sweden rock.

Sen påbörjade jag promenaden mot hjälpen, kära bror som vanligt. Det var inte så långt från honom. Kanske fem kilometer. I gassande sol. I linne. Den jävel som klappar mig på axlarna i morgon klappar jag till.