Månatliga arkiv: juni 2008

Finns en relativt ny kille på jobbet. I mina ögon är han lite stel, lite för självmedveten. Men jag tror han börjar tina upp nu, efter att jag har bearbetat honom i ett halvår. En morgon på jobbet frågade han mig: Vad heter överdimensionerad på engelska? Mitt direkta svar blev; Men sitter du här på jobbet och skriver kontaktannonser på engelska? Och så jävla stor är den väl inte??

Killen blev pionröd i ansiket (han rodnar väldigt lätt, stackarn). Men flinade allt lite ändå. Sen gick det en fem-tio minuter. Sen ropar han;

Men Majsan, hur översätter man välhängd då?

Oväntat roligt är det bästa. Poäng till honom!

Hur ska det här gå nu då för alla som anser inredningsprogram som porr light? Det är kanalkrock ikväl!! Jeeeez. Hur ska det gå, hur ska det gå?

Läsvärd artikel i DN. Kom igen, läs nu. Den var tänkvärd.

Jag har aldrig, aldrig sett mig själv som envis. Envisa människor är sådana som tvingar på andra människor sina åsikter och sitt liv och är allmänt jobbiga mot omvärlden tycker jag.

Men idag slog det mig, fy för i helvete vad envis jag är. Mot mig själv. Jag ger mig själv ett beting, sen ska jag jävlar i det bara göra det. Herregud, tack och lov att denna envishet bara är mot mig själv. Annars hade jag nog kunnat betraktas som en diktator.

 

 

Vad är väl en Thåströmkonsert i Stockholm? Den kan ju vara alldeles dötrist och långtråkig….och dötrist och alldeles, alldeles…underbar.

Askungen! Fortsätt måla garaget!

Jaja, jag kommer….

Kolla vad snygga vi var! Vad varmt det var! Vilken sommar det var! Vilket underbart dike det var att sitta i! Är det bara drygt två veckor sen?? 

Det var en sån där måndag, ni vet. Telefonen fick ett frispel, det ringdes hit och dit, frågor om det ena och än det andra. Danskar som ringer fast de inte får. Ja, det är så, de får egentligen inte ringa direkt till oss, men se det skiter de i.

Och på tal om skit, då dök den upp. Från en jobbarkompis som var bekymrad för att han inte hade hört mig skratta på ett par timmar. Har ni ingen kiss & bajs humor, bry er inte om att klicka.

Men det här, det är humor det.

Då har jag hunnit med att se två nya filmer. Igår såg jag 3:10 to Yuma. Western är väl inte den genren som tilltalar mig mest, men det var på uppmaning av Pelle som jag tvingades se den. Och där ser man igen, det var en riktigt bra rulle! Russell är ju alltid Russell, men jag blev nog mest imponerad av Christian Bale. Han är riktigt grym! Bra film, spännande och med ett moraliskt dilemma genom hela filmen. Helt klart fyra majskolvar.

Den andra filmen jag såg var en kortfilm som jag hann att se i morse innan helvete bröt lös på jobbet. Plotten verkade vara tre något mer än lovligt salongsberusade personer om är på väg hem från en midsommarfest. Inne i samhället (efter en lång promenad) kommer de till en ganska brant gata. Och det vet ju alla hur jobbigt det är att gå nedför. Så då kommer en av de tre (den rödhåriga kvinnan) på den geniala idéen att de kan ju rulla nedför istället. En av de två männen är lättledd av hennes skönhet och hänger på. Den tredje, något skeptiske mannen, förevigar det hela med sin mobilkamera. Två idioter lägger sig raklånga och rullar nedför backen. För övrigt är det helt tyst i samhälle. Gryningen är på väg, fåglarna börjar kvittra. Det som bryter tystnaden är gapflabbet från två galna personer. De är dessutom mina vänner. Fattar ni hur jag har det eller?