Kan man få vara deltidsvegetarian? Eller man kanske får trappa ner lite? Grillad kyckling känns som det kvittar, men en annan last jag har är korv i bröd. Korv i bröd med senap, det är grejer det. Kyckling borde jag sen länge vara avskräckt av då jag under min mest intensiva jobbperiod (äldreomsorgen, kiosk, frisör -hemma i köket, men ändå- och som kycklinglastare/potatisplockare på en bondgård). Fan vet om jag inte gick i skolan också. I alla fall. Nu ska ni få höra om hur man odlar kycklingar.
När de små gulliga, ulliga gula kycklingarna var ett dygn gamla kom de till den ladugården där de skulle odlas upp. Det brukade röra sig om en femtusen. Tror jag. Kanske fler. Upp till tiotusen säger vi då. I början fick de bara vistas i en liten del av ladugården som var uppvärmd ordentligt. Det var säkert 30 grader där. Vartefter de växte så fick de större yta att vistas på. De gick alltså lösa där inne, så jag tror att det var helt ok ur djurhållningssynpunkt. Beroende på hur stora de skulle vara vid slakt fick de vara därinne olika länge. Någonstans mellan åtta och tolv veckor. Tror jag.
Sen kom det momentet där jag kom in. Lastning av kycklingar. Detta skedde alltid på nätterna. För det var svartkycklingar. Näää, jag skoja bara, det var för att de håller sig mer stilla i mörker. Så med minimalt ljus, en lastbil och släp fullt med en massa tomma burar, ett tiotal personer och en stank (ammoniak=hönsskit) som var i princip outhärdlig påbörjades jobbet. Beroende på hur stora kycklingarna (i detta läget kan man inte kalla dem för kycklingar längre, de ser ut som hönor) var, skulle de packas allt från åtta stycken till kanske tolv i varje bur. För hand alltså. Man ville gärna ha handskar på sig kan jag upplysa om. De var äckliga att ta i. Ibland hittade man döda hönor. Även om jag vet att de gick varje dag och rensade ut de döda. För de svaga dog. Burarna sattes på ett band som transporterade in dem på lastbilen. Tre timmar brukade det ta, sen fick man sina svarta pengar, åkte hem, duschade länge, försökte räta ut ryggen och sen var det väl dags för nästa jobb.