En styck katt förpassad till katthimlen. Jag gör väl som jag brukar med jobbiga saker, förtränger det. En underbar psykisk försvarsmekanism.
Sen var jag på sjukbesök. En hade en stor papperstuss i näsan (ymnigt näsblod) och en var helt prickig (vattenkoppor). Men de verkade vara vid gott mod. Vattenkoppan utmanade till och med näsblödaren på ”våga ta på blommorna i fönstret duellen”. Näsblödaren var konsekvent och vann nog varenda omgång. Bra kämpat!!
Hann även med en sejour hos mor. Man borde skriva en bok om hennes liv. Hälften av det hon har gått igenom hade knäckt vem som helst. Det är helt otroligt vilken människa hon är.
Sen kom jag att tänka på en annan sak, när en av mina mosters män dog. Nä, det blev en konstig mening. Alltså, jag har ungefär 47 mostrar och morbröder. En av mostrarna heter Elsie och hon är ungefär 138 år. Hennes man dog precis när de hade gått och lagt sig en kväll. Hon gjorde då något som jag inte kan ta ställning till, men som är väldigt fascinerande. Hon låg kvar i sängen jämte honom hela natten och ringde först på morgonen efter hjälp.
Sen kom jag att tänka på nån typ av rim om loppor som jag lärde mig när jag var liten. Varför lärde jag mig den här? Den går såhär.
Det finns sju sorters bet
Loppa lus och gnet
Och hängelus och flängelus och flatlus och floppa
och räknar du med väggalusen så blir det ju åtta.
Det är mycket som rör sig inne i den här skallen. Och längst där inne så sörjer jag Muttis nåt alldeles hemskt.