Det är min favoritera det se. Så att gå för att se ”En ung Jane Austen” på bio var mer eller mindre ett måste. Kompis A ställde upp frivilligt som följeslagare, så jag behövde inte gå ensam den här gången heller. Kvällen började med att stans alla A-lagare attackerade oss. Jag vet inte vad vi utstrålar för signaler, men tydligen tilltalar det missbrukare. De måste veta att vi är sjukt intresserade av missbrukarböcker. När vi väl hade satt oss och reklamen började, då var ljudet så högt att jag började leta efter mina öronproppar. Ljud ska vara högt på bio, men detta var sjukt. Som tur var fanns det ett par äldre damer med i församligen och de har ju en tendens till att ta tag i saker och ting. Så en stövlade ut och fixade en ljudsänkning, och vi andra andades ut.
Filmen var bra, men inte över sig bra. Den får tre saltade majskolvar av mig. Den påminde väldigt mycket om ”Stolthet och Fördom” (BBC serien), men det var väl kanske så det var. Att den skrevs utifrån hennes egna erfarenheter.
En sak med filmer som jag har svårt för, är det här skakiga, ryckiga, stirriga sättet att filma på. Jag blir yr i huvudet och sjösjuk tyvärr. Vid nåt tillfälle mådde jag lite illa (kan ha varit de 5kg popcornen jag hade satt i mig också) men det gick över.
För info; jag har blivit så yr när jag har kollat på människors semesterfilmer att jag har varit tvungen att gå o spy.