Halvårsutvärdering

De varelser av manligt kön som jag har hånglat med hittills i år går att räkna på ena handens fingrar. Om man nu har alla intakta. Äh, till och med om man har tappat nåt finger efter en släng av spetälska kan man nog fortfarande räkna dom. Detta är min sammanfattning och slutsats. Den person som varit bäst på det, har också varit betydligt yngst. Det är alltså inget man kan lära sig med åren eller träna upp. Antingen så har man det, eller så har man det inte. Detta är en helt vetenskaplig undersökning som jag håller på med, min avhandling beräknas vara klar till årsskiftet. Min förhoppning är att jag kan återkomma efter helgen med en bedömning av dalmasar. Eventuellt kan min professionalism och objektivitet bli åsidosatt då jag hyser en stor svaghet för dalmål.

Fysik och gurkor

Jag var hos optikern igår. Han tog mig på benet. Förmodligen som en vänskaplig gest. Men va fan, ta mig inte på benet utan anledning. På midsommaraftons festen blev jag presenterad som `Majsan, hon gillar inte fysisk kontakt´ efter att ha blivit kramattackerad av en för mig vilt främmande människa. Jag vill gärna välja vilka jag vill ha fysisk kontakt med.  

Stor kram på er allihopa.

Och nu riktigt viktig info! Jag skördade och åt första gurkan i växthuset igår! Om den personen som fick ett mms på den, kan skicka kortet till mig på mail, så kan jag kanske lägga ut det här.

Sådär ja, här kommer gurkbild! Tack Morry för hjälpen!!

 

Tjuvbloggning från jobbet

Måste bara meddela de som nu eventuellt är intresserade; det blev inget jobb i Kina.

Personalansvarige ringde precis och sa att förutsättningarna för jobbet där har förändrats, så istället för en konstruktör (som jag är) så behöver de en produktionstekniker som är engelsk/mandarin språkig. Så det sket sig rejält. Men han  gav mig en massa beröm och att jag hade ett gott rykte på företaget. Så kommer det upp andra liknande jobb så tyckte han verkligen att jag skulle söka.

Öh….vadå är det nåt som luktar illa?? Eget skryt??

Ok. Fan. Lite besviken är jag allt. Men å andra sidan så behöver jag inte avboka resan till Nepal.

Lägesrapport

Har bott i huset sen i lördags. Kanon!! Bredband och dator kvar i lägenheten. Får bredbandet inkopplat i huset kring månadsskiftet. Därför lite dåligt med inlägg. Men här kommer rapport inför de närmaste dagarna: Fest med jobbet ikväll. En av gubbarna går i pension så vi ska till ett ställe o ”leka” lite. Femkamp och liknande. Ska bli jättekul! Alla andra tjejer på avdelningen är Kalle Rediga o ska köra. Duttia de är. I morgon ska en kompis tapetsera köket i huset åt mig o jag ska städa klart det sista i lägenheten. Bort med de gamla gulblommiga tapeterna. Midsommarafton lunch med bror med dotter och mor. Sen  har jag blivit övertalad att hänga med på fest inklusive övernattning på Västgötaslätten nånstans. Blir nog bra.  

Igår pratade jag med en jättetrevlig kille som jag träffade på Sweden Rock.Har inte hört ett dyft om Kina jobbet. Måste köpa digitalbox till tv:en. Eller måste jag det? Saknar bredbandet mer än tv:en faktiskt.  

Planerar lämna nycklarna till lägenheten på tisdag. Onsdag kväll åker vi mot Borlänge och Peace&Love. Jag har inga packväskor till hojen. Måste skaffa en elefantkondom. Annars kan bli några dagar i samma kläder. Kollar på spelschemat, kan bli så att jag måste klona mig vid vissa tidpunkter. Höjdpunkter blir:

Hårdrocks Torsdag: Backyard Babies, Hammerfall, Mustasch och lite Sophie Zelmani på det.

Tjejfredag; Miss Li, Sahara Hotnights, och lite Sabaton och möjligtvis Alice Cooper på det. O lite Peps också.

Progg/Punklördag med Stefan Sundström, Nationalteatern, Lars Demian, Asta Kask, och Timbuktu. Och Iggy!!O så lite Weeping Willows på det.  Och detta är bara höjdpunkterna.

Ett hundliv

Så här är det. Jag och exet har haft delad vårdad om Hunden sen vi separerade. Det har funkat jättebra. Vi har hjälpts åt när den ene skulle iväg på roligheter. Det har verkligen varit jättebra. Jag älskar den där hunden. Vi har gått på kurser, vi har tränat sök, jag har till och med tävlat med henne ett par gånger. Hon väcker mig på morgonen genom att lägga upp sitt stora huvud jämte mig i sängen. Vi har simmat i sjön och hon har bogserat in mig till land, för hon vill gärna livrädda. Jag har diskuterat mycket med henne. Hon har lagt huvudet på sned och lyssnat. Vi har bråkat i snön, brottats och jagat varandra. Gömt mig i skogen och väntat på att hon ska hitta mig. Hon har stuckit iväg på egna äventyr ibland, men jag har aldrig varit orolig. Hon skulle inte springa ikapp en sengångare. Ja, ok då. Möjligtvis en sengångare. Och jag har alltid vetat att hon kommer tillbaka.

Nu när exet flyttar tar han henne med sig. Det tjocknar i halsen nu bara jag tänker på det. Jag kan inte ha henne. Hon skulle bli ensam 9½ timme om dan. Det går inte. Nu får hon en underbar pensionärstid på en gård. Hon får springa fritt. Hon får sällskap med andra hundar som hon accepterar. Hon får vara hos husse. Husse som hon älskar.

Så är det. Och nu rinner tårarna. Ja, jag vet det är bara en hund. Men ni som förstår, ni förstår.

En av många saker jag funderar över

Morry skriver om att sitta i kassan och PLU nummer och sånt. Vilket fick mig att tänka på en annan grej.

Jag jobbar på ett kontor. Det skickas mycket interna mail. Det är bra, jag föredrar det framför en evigt ringande telefon. Men varför, varför gör vissa personer såhär: De skickar ett mail. Svara du inte inom en minut så antingen a) ringer de och frågar: Fick du mitt mail? Eller b) Gör sig omaket att komma över i egen hög person och fråga samma fråga. Litar inte folk på mailsystemet? Vill folk alltid ha en bekräftelse på allt som görs?

Viktigt meddelande

 Om jag får för mig att flytta igen inom tre år, kan någon hejda mig då? Eller åtminstonetala om för mig att det inte är så farligt att be nån om hjälp att bära? Det är förmodligen inte bara jag som har svårt för det. Kan själv. Inte ligga någon last. Inte be om hjälp. Kan själv. Varför är det så svårt? Jag tycker ju det är roligt om nån ber mig om hjälp? Jaja, så här sitter jag nu med en helt justerad höft. Inte visa att jag har ont. Det går över.  

För övrigt kan jag meddela att jag har en fantastisk sångröst i ett helt tomt rum.  Sovit två nätter i huset, känns som om jag har kommit Hem. Känns riktigt bra. J

Stängt

På grund av flytt. Återkommer så snart som möjligt.

Mer blåa associationer

Alltså, när jag ändå håller på. Lilla Blå får mig också att tänka på översättare. O då tänker jag på denna sketch. Oj, vad jag har skrattat åt den.

Små blåa ting

I länklistan till höger finns det en länk till Lilla Blå. Hennes blogg heter Lilla Blå Bloggen. Byter man ut sista ordet där från blogg till tält så får det mig att tänka på en semester för ett antal år sedan och ett ganska dråpligt minne. Vi var fyra glada entusiaster på mc semester på Gotland. Det var Juli, det var sommar, det regnade och det var kallt så innihelvet. Jag åkte mest runt o köpte tröjor. Vi hade slagit upp våra tält på Kneippbyns mc camping. Mitt o kompis D var helt ok. Ett ganska vanligt iglootält. Det andra parets tält var av något sämre kvalite. Ja, ok, mycket sämre kvalite. Vi köpte upp Visbys lager av presenningar för att skyla stackarna från den värsta vätan. Det var litet, det regnade in, det blåste in, det var blått. Det lilla blåa tältet.

Några av våra grannar på campingen var HD åkar familjerna från Stockholm. Två par som hade släpat med sig sina barn i yngre tonåren. Ynglingarna visade ett klart missnöje hela tiden med att vara på något så fruktansvärt tråkigt som mc semester med sina päron. Det var ett evigt gnällande på dom.

En kväll när grillningen var avklarad och föräldrarna hade fått i sig några promille tyckte de väl att det var Dags Att Prata Allvar. Om hur lyckligt lottade barnen var. Att alla minsann inte hade råd att åka på semester. Att de var bortskämda och att det minsann fanns det som var mycket värre. ”Jaha” sa den ena argbiggan, ”Vad fan skulle kunna vara värre än detta?”

Förälder med myndig röst svarar: ”Du kunde bott i det lilla blå tältet.”